MARIA RIMSHULT
Att fånga och upptäcka rörelsen inom sig kan vara betydelsefullt för alla människor, tror jag. Bara ta ett andetag- och kroppen har börjat dansa.
Alla borde få chansen till att våga utforska sitt JAG i en skapande process, där "rätt och fel" inte existerar. För i detta konstiga, underbara, obehagliga, förunderliga, tunga, lustiga, skapande kaos är det mesta möjligt. Man får lära känna sig själv och sina medmänniskor i ett nytt perspektiv. Så låt oss skapa kreativa sfärer och rum, där nya världar öppnas och prövas. Låt fantasin ta plats, flödas, gestaltas, utsättas, kommuniceras och utvecklas. I detta rum tvingas vi att bli jämlika och sköra inför varandra. Om den skapande processen ska fungera måste både du och jag skala av det som skyddar och håller oss dolda. Konsten kan vara komplex men också enkel, nära, kanske långt borta, ointressant, göra mig rädd, levande, tydlig, dimmig, fyrkantig och avskyvärd. För allt detta är konsten i all dess former och klädnad viktig och alldeles underbar.
Jag är 30 år och frilansar som koreograf, dansare, danslärare och pilatesintruktör.
Att dans skulle bli mitt yrke har inte alltid varit självklart. Behovet av att få utforska rörelser och skapa koreografier har dock alltid tagit en stor plats i mitt liv. Detta innerliga behov har drivit och utvecklat mig framåt, och är nog anledningen till att jag fortfarande håller på med dans. Min mamma som heter Lilian, tog mig till balettklasser som liten. Det gick inte så bra eftersom jag ville dansa och uttrycka mig på mitt sätt. Istället för att härma balettfröken så iakttog jag de andra barnen, eller skapade egna rörelser.
När jag blev lite äldre provade jag på olika dansstilar. I tonåren var det streetdance som gällde, men framför allt var jag fokuserad på mitt eget skapande. Min pappa som heter Ingvar, gav mig möjligheten att få koreografera till hans teaterelevers föreställningar. Jag upptäckte att jag gillade att integrera dans med teater. Koreografierna kunde antingen vara abstrakta och tillföra en ny dimension och fördjupa stämningen, eller så skapade jag koreografier som hade en tydlig handling och stod för sig själv.
Efter gymnasiet åkte jag till England och utvecklade mina språkkunskaper och tog dansklasser i jazzdans, moderndans och streetdance. Efter ett år kom jag hem för att arbeta med min pappa på Sundsgårdens Folkhögskola. På teaterlinjen fick jag möjlighet att utveckla och testa idéer, vilket var fantastiskt. Jag skapade ”Spegelväggarnas Tellus” en fantasy-föreställning, som presenterades som multimediaproduktion. Jag var projektledare, filmade och redigerade, klippte ihop musiken och koreograferade. Under denna tid tog jag också dansklasser i balett, modern dans, jazzdans mm. på dansskolan Nr 1 i Malmö.
Efter ha jobbat tre år på Sundsgårdens Folkhögskola begav jag mig till Barcelona. I Barcelona tog jag klasser i release-teknik och i improvisation. På dagarna hade jag lektioner i spanska på språkskolan En Forex. Jag tänkte stanna i Barcelona i ett år. Efter tre härliga sommarmånader i Barcelona flyttade jag istället till Piteå. Där påbörjade jag mina studier på Musikhögskolan, ”lärarutbildning, inriktning dans”. Förutom träningsklasser i balett, modern dans, jazzdans och blockkurser i flamenco, karaktärsdans etc. så hade jag universitetslektorn/ verksamhetschefen för institutet Dans i Skola, Cecilia Björklund- Dahlgren i barndans- metodik. Fantasin stod i fokus, golvet kunde plötsligt bli en blommande äng. Om jag hade haft Cecilia i balett som liten, så hade jag nog längtat till varje danslektion. Hennes "chockpedagogik" skulle ha fungerat på mig.
Efter två år i Piteå begav mig till London för att gå ett år på Laban Trinity College, ”Prof. Diploma In Dance Studies”. Där fördjupade jag mina kunskaper i koreografi, choreological studies, och i dansteknik. Under året skapade jag egna koreografier och dansade i andra koreografers uppsättningar och verk. Jag fick tillfälle att träffa Valerie Preston- Dunlop som berättade om sin tid som elev till Rudolf Laban. Hon var verkligen en inspirerande person att lyssna till. Mitt sista år i utbildningen gjorde jag på Danshögskolan i Stockholm. Där inriktade jag mig på modern-nutida dans och hade klasser i koreografi och dansmetodik för högstadiet och gymnasiet. Hösten 2008 skrev jag mitt examensarbete och studerade Pilates på Danshögskolan i Stockholm. Jag examinerades ifrån Musikhögskolan i Piteå i januari 2009. Våren 2010 utbildade jag mig på Stockholm Pilates Center (matwork 1 & 2).
Hösten 2009 startade jag upp Mariposas elevkompani Silvicola som hade sin första premiär januari 2010 ”Ditt hjärta i mina händer” på Norrtälje konsthall.
Att dans skulle bli mitt yrke har inte alltid varit självklart. Behovet av att få utforska rörelser och skapa koreografier har dock alltid tagit en stor plats i mitt liv. Detta innerliga behov har drivit och utvecklat mig framåt, och är nog anledningen till att jag fortfarande håller på med dans. Min mamma som heter Lilian, tog mig till balettklasser som liten. Det gick inte så bra eftersom jag ville dansa och uttrycka mig på mitt sätt. Istället för att härma balettfröken så iakttog jag de andra barnen, eller skapade egna rörelser.
När jag blev lite äldre provade jag på olika dansstilar. I tonåren var det streetdance som gällde, men framför allt var jag fokuserad på mitt eget skapande. Min pappa som heter Ingvar, gav mig möjligheten att få koreografera till hans teaterelevers föreställningar. Jag upptäckte att jag gillade att integrera dans med teater. Koreografierna kunde antingen vara abstrakta och tillföra en ny dimension och fördjupa stämningen, eller så skapade jag koreografier som hade en tydlig handling och stod för sig själv.
Efter gymnasiet åkte jag till England och utvecklade mina språkkunskaper och tog dansklasser i jazzdans, moderndans och streetdance. Efter ett år kom jag hem för att arbeta med min pappa på Sundsgårdens Folkhögskola. På teaterlinjen fick jag möjlighet att utveckla och testa idéer, vilket var fantastiskt. Jag skapade ”Spegelväggarnas Tellus” en fantasy-föreställning, som presenterades som multimediaproduktion. Jag var projektledare, filmade och redigerade, klippte ihop musiken och koreograferade. Under denna tid tog jag också dansklasser i balett, modern dans, jazzdans mm. på dansskolan Nr 1 i Malmö.
Efter ha jobbat tre år på Sundsgårdens Folkhögskola begav jag mig till Barcelona. I Barcelona tog jag klasser i release-teknik och i improvisation. På dagarna hade jag lektioner i spanska på språkskolan En Forex. Jag tänkte stanna i Barcelona i ett år. Efter tre härliga sommarmånader i Barcelona flyttade jag istället till Piteå. Där påbörjade jag mina studier på Musikhögskolan, ”lärarutbildning, inriktning dans”. Förutom träningsklasser i balett, modern dans, jazzdans och blockkurser i flamenco, karaktärsdans etc. så hade jag universitetslektorn/ verksamhetschefen för institutet Dans i Skola, Cecilia Björklund- Dahlgren i barndans- metodik. Fantasin stod i fokus, golvet kunde plötsligt bli en blommande äng. Om jag hade haft Cecilia i balett som liten, så hade jag nog längtat till varje danslektion. Hennes "chockpedagogik" skulle ha fungerat på mig.
Efter två år i Piteå begav mig till London för att gå ett år på Laban Trinity College, ”Prof. Diploma In Dance Studies”. Där fördjupade jag mina kunskaper i koreografi, choreological studies, och i dansteknik. Under året skapade jag egna koreografier och dansade i andra koreografers uppsättningar och verk. Jag fick tillfälle att träffa Valerie Preston- Dunlop som berättade om sin tid som elev till Rudolf Laban. Hon var verkligen en inspirerande person att lyssna till. Mitt sista år i utbildningen gjorde jag på Danshögskolan i Stockholm. Där inriktade jag mig på modern-nutida dans och hade klasser i koreografi och dansmetodik för högstadiet och gymnasiet. Hösten 2008 skrev jag mitt examensarbete och studerade Pilates på Danshögskolan i Stockholm. Jag examinerades ifrån Musikhögskolan i Piteå i januari 2009. Våren 2010 utbildade jag mig på Stockholm Pilates Center (matwork 1 & 2).
Hösten 2009 startade jag upp Mariposas elevkompani Silvicola som hade sin första premiär januari 2010 ”Ditt hjärta i mina händer” på Norrtälje konsthall.
